– Inom två år vill vi kunna börja spränga i berget och det kommer skapas 1 500 arbetstillfällen de kommande tio åren. Entreprenörer, restauranger, hotell, frisörer, bensinmackar och andra som påverkas, säger Anna Porelius.

Kritiken: Mer krav

Beslutet har väckt kritik från Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, som vill se tydligare krav på långsiktig strålsäkerhet. Andra kritiker efterlyser mer forskning och tillfälliga mellanlager tills dess.

Avfallet ska omslutas av kopparkapslar och vulkanisk lera, 500 meter ner i berget, i 100 000 år på grund av dess radioaktivitet. Det ska klara istider.

– Avfallet läggs så djupt eftersom permafrost inte når så långt. När isen smälter kommer berget röra på sig. Då kommer den vulkaniska leran runt kopparkapseln fånga upp rörelserna och skydda den, säger Anna Porelius.

100 000 år. Under tiden ska kunskapen om att det är farligt finnas. Hur ska det gå till?

– Att märka ut platsen blir svårt eftersom vi får räkna med istider. Vi behöver hitta andra metoder, olika världsarkiv, som ska redovisas när förvaret stängs runt 2090. Det viktiga är att det här inte är en plats där det kommer finnas något annat att leta efter. Inga brytvärda metaller.

”Väldigt trygga”

Enligt kritiker är det inte riskfritt att kopparkapslarna kan klara tusentals år. Hur ser du på det?

– Både Strålsäkerhetsmyndighetens granskning, vår forskning och andra aktörers visar det motsatta: Att koppar är mycket motståndskraftigt mot korrosion i den här miljön som är syrefri på 500 meters djup. Vi känner oss väldigt trygga.

Metoden har aldrig testats på riktigt. Vad tänker du om det?

– Vi har valt material som går att följa i naturen under väldigt lång tid. Koppar som är upp till en miljard år gammalt, vulkanisk lera, och ett berg som är 1,9 miljarder år. Vi kommer kontinuerligt att optimera tekniken. Det är också ett krav vi har.

Klippet: Här ska avfallet 500 meter ner i urberget.